En bra dag känns det helt ok. Jag bestämmer själv. Jag känner ett stort lugn och läntar efter att göra sånt jag inte gjort på år, pyssla, sy och läsa. Jag har ro att läsa igen.
När jag vaknar klockan halv fyra på morgonen och tankarna mal, vad gick fel? Varför? Vi är inte en familj längre. Den tanken är som en kniv som vrids om i hjärtat.
När ska det bli bättre? Tänk om jag fastnar i detta. Inte kan gå vidare. Jag vill inte bli bitter. Jag vägrar att sitta och gnälla om "karlar".
En BRA dag skulle inte skada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar