lugn..

känns så konstigt. Jag känner mig lugn och nästan lite euforisk. Lägenheten är full av kartonger och möbler som inte hittat sin plats.Men, sängen är på plats och jag har all tid i världen. Vi lagade middag tillsammans Yngste sonen o jag. Nu är det vi två. Han ansträngde sig. Ville att jag skulle vara glad. Orkar inte tänka på hur skilsmässan  har påverkat pojkarna.
Ett och ett halvt år har det tagit allt som allt. Varje vaken minut har jag jobbat, tänkt och analyserat. Och det har gett resultat.
Jag har:
Flyttat hem till Sverige.
Skaffat jobb.
Tagit upp kontakt med gamla vänner o hittat frön till nya. Tack facebook!
Fixat med elbolag, telia o andra för att få min ekonomi att funka.
Brutit med dåliga vänner. Svårt!
Kommit närmare mina syskon. Vi kan ha kul ihop!
Förstått att jag kan själv!!
Arrenderat en odlingslott. Hoppas det blir lite mer än maskrosor..
Ramlat i hål och lärt mig klättra upp.
Varit på singelträff. Lärorikt!
Har framtidsplaner.

Jag känner mig fri. Det känns lätt att andas.

Ska erkänna att det kändes bra när S plötsligt insåg att det var han som hade ångest.Han som trodde att det var han som skulle lämna mig. Han som alltid överlåtit så mycket på mig( eller nån sekreterare). Han kan inte betala räkningar via internet. Frågade mig om elbolag. Han vet inte ens hur proppskåpet funkar, med flippproppar!!!
Jag vet inte i vilken värld han har varit. Men nu är han i verkligheten och han är rädd!
Och han tittar förvånat på mig, när jag plötsligt står stark.
Därför att all min ångest och smärta har jag jobbat och kämpat med. Jag känner mig som en fjäril som just kommit ut ur puppan. Visst jag kommer ramla ner i avgrundens hål. Men jag vet hur man tar sig upp!

Den sista skälvande sekunden..

Nu är huset sålt. Du har hittat en lägenhet . Snart kan jag få ha min ifred. Om två veckor ska allt vara över. Jag måste orka två veckor till.
Crescendo, pukor och cymbaler, musiken virvlar bara fortare och fortare. Jag glömmer, jag snubblar, förvirringen är total. Jag har glömt hur man klär på sig. Eller vad. Håret! gulblekt trist Orka!. Vikten..vem vad hur när krympte kläderna..svagt minne av valnötsglass uppkrupen i soffan. Var ligger gymkortet.. nää orkar inte. Sen. Snart. Måste orka lite till..

Jobbet..goa, goa arbetskompisar. Ni har bara känt mig några månader. Tack vare er lobbing har jag jobb fyra dagar i veckan. Så härligt att jobba. Hinner inte tänka alls! Det svåra ligger i att ta sig ur sängen. Klä sig! Jo jag vet ibland ser jag inte klok ut..
För en som varit  hemmafru så länge som jag är det fantastiskt att bli uppskattad. Ni blir glada när jag kommer!? Ni är bästa medicinen! När jag orkar ska jag baka er en kaka. Orka...