Mod

Vad är mod?
Inte avsaknad av rädsla, då behövs ju inte modet.

Nej, när skräcken är total och jag vet att väljer jag
så här kommer livet att bli tufft, ensamt svårt på alla sätt.
Och jag ändå väljer det. Det är mod.

Jag är modig. Jag har hoppat ut från ett flygplan(med fallskärm).
Jag har dykt i Stilla havet.
Jag har lämnat dig.

Att kliva ut från planet krävde bara en sekunds mod.
Belöningen kom direkt.

Men att lämna dig kräver att jag väljer bort dig igen o igen.
Vi smsar och träffas. Det är så mycket att ordna.

Att se dig är som en kick. En drog.
När jag sitter bredvid dig i bilen vill jag att åkturen aldrig ska ta slut.
Den kraft som behövs för att avstå dig. Förtär mig.


Mod är ingenting mot vad som krävs för att orka gå vidare, utan dig.
s

Höstrusk

Äntligen höst!

Luften är klar. Det doftar härligt på skogspromenaden.
Och jag kan tända ljus o mysa i mörkret.

Om bara kroppen ville hänga med i svängarna.
Halsmandlar stora som äpplen, ont i kroppen och trött.

Men vad kan jag göra, kämpa på...

Det är så mycket jag vill göra och så mycket som hela tiden kommer ivägen.
Alltid är det någon eller något som måste göras först.

Känner mig som askungen som aldrig kommer iväg på balen.

Var är min förtrollande gudmor?