som en idiot

Din kampanj gav resultat. du började lite försiktigt med några oskyldiga sms. När du var onykter föreslog du djärvt att få bjuda på middag.. Visst sen. Som en ål försökte jag slingra mig. Du behöver inte ta hänsyn till honom sa mina vänner. Träffa honom inte!
Jag mår så dåligt, sa du. Är så ensam. Vet inte vad jag ska göra.
Ok vi ses och går en sväng, föreslog jag!?!
Dan innan hade jag ont överallt. Hela kroppen protesterade. Men inte lyssnade jag.
Vi träffades promenerade och hade så mysigt. Min gard rann bort som vatten. Vi skrattade. Jag fick komplimanger.
Du ville ses igen..
Väl hemma fick jag ett mejl. Tack för en trevlig dag.
Sen hände nåt.  Du avbokade nästa möte.
Jag började tänka. Jag gick på det igen.
Jag duger när du är ensam.
Du använder mig för att boosta ditt självförtroende.
Så fort jag gett med mig är du nöjd.
Och priset får jag betala.
Här sitter jag skinnflådd igen.

hur ser min lycka ut?

..för vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut..

 

sorgen

som ett märke i pannan känns min sorg över ensamheten. När jag går med hunden och möter par som går hand i hand  känns det obekvämt. Syns det utanpå? Låtsas att jag har en stor familj hemma. Att jag går själv för att komma ifrån lite..

Det krävs så mycket energi för att få sällskap. Visst kan jag ringa min kompis. Hon blir glad o hänger gärna med på promenad.
Den bion ser kul ut! Ringa runt. Fransk film, vem vill se den med mig? Är det helg kan man inte fråga nån som är gift. Helt tabu.
Paddla Kajak, Se den gamla punkkillens nya band, Gå på operan eller ligga på soffan och se en film, alla aktiviteter kräver olika vänner. Ibland flyter det på. Jag hinner inte ens tänka så är allt fixat. Sen blir D sjuk ringer en timme innan bion..plötsligt har jag en hel lördagskväll tom. Och söndagens nöje är tvättstugan..

Orkar inte ta kontakt. Vill inte gå utanför dörren. Håret är otvättat. Och så har jag ramlat ner i hålet igen.

Ilska! Det är ditt fel att jag sitter här ensam. När vi kunde haft kul. Eller? Vänta lite. Hur ensam var jag inte när du fanns. Jag får inte glömma.Inte glorifiera tvåsamheten. Du ville aldrig nånting som jag ville. Jag fick alltid kämpa för mina saker. Vi gick din väg, mina önskemål var avvikningar. Efteråt kunde du berätta för vänner; vi har åkt skiboard i helgen. Då hade jag fixat allt, tiggt o bönat, vänt ut o in på mig för att vi skulle komma iväg. Du tog äran.

Ha! Jag är redan på väg upp ur hålet! Hellre ensam än att hela tiden kämpa i motvind. Nu ringer jag en  vän. Som blir glad!

Ut ur dimman!!!

En ny dag

Jag har en vän.
Vi träffades på puben.
Vi var på efterfest o hade kul.
Fast inte med varann..men du var intressant att prata med.
Flera gånger tittade du genom whiskydimman på mig o sa: vem är du egentligen?

Jag skickade en vän-förfrågan  på fb. Du svarade nog ja av nyfikenhet.
Nu har vi chattat varje kväll i en vecka. jag börjar se fram emot den stunden.
Du vet så lite om mig. Bara det jag väljer att berätta.
Inget om vem jag var. Bara den jag är.
Fast utan att nämna det vet vi båda att vi har nåt liknande bakom oss.

Kanske kommer vi att prata om det nån dag.
Just nu är det perfekt. Vi pratar om allt, annat.

vi ses på Rialto

sjunger Ulf Lundell. o minnena väller över mig.

Jag får tvinga mig att andas.
I hjärtat lever minnena sitt eget liv.
Inte bryr det sig om vad som gäller nu.
Längtar efter allt som inte längre finns.
Oss.Vi. Du o Jag.

lugn..

känns så konstigt. Jag känner mig lugn och nästan lite euforisk. Lägenheten är full av kartonger och möbler som inte hittat sin plats.Men, sängen är på plats och jag har all tid i världen. Vi lagade middag tillsammans Yngste sonen o jag. Nu är det vi två. Han ansträngde sig. Ville att jag skulle vara glad. Orkar inte tänka på hur skilsmässan  har påverkat pojkarna.
Ett och ett halvt år har det tagit allt som allt. Varje vaken minut har jag jobbat, tänkt och analyserat. Och det har gett resultat.
Jag har:
Flyttat hem till Sverige.
Skaffat jobb.
Tagit upp kontakt med gamla vänner o hittat frön till nya. Tack facebook!
Fixat med elbolag, telia o andra för att få min ekonomi att funka.
Brutit med dåliga vänner. Svårt!
Kommit närmare mina syskon. Vi kan ha kul ihop!
Förstått att jag kan själv!!
Arrenderat en odlingslott. Hoppas det blir lite mer än maskrosor..
Ramlat i hål och lärt mig klättra upp.
Varit på singelträff. Lärorikt!
Har framtidsplaner.

Jag känner mig fri. Det känns lätt att andas.

Ska erkänna att det kändes bra när S plötsligt insåg att det var han som hade ångest.Han som trodde att det var han som skulle lämna mig. Han som alltid överlåtit så mycket på mig( eller nån sekreterare). Han kan inte betala räkningar via internet. Frågade mig om elbolag. Han vet inte ens hur proppskåpet funkar, med flippproppar!!!
Jag vet inte i vilken värld han har varit. Men nu är han i verkligheten och han är rädd!
Och han tittar förvånat på mig, när jag plötsligt står stark.
Därför att all min ångest och smärta har jag jobbat och kämpat med. Jag känner mig som en fjäril som just kommit ut ur puppan. Visst jag kommer ramla ner i avgrundens hål. Men jag vet hur man tar sig upp!

Den sista skälvande sekunden..

Nu är huset sålt. Du har hittat en lägenhet . Snart kan jag få ha min ifred. Om två veckor ska allt vara över. Jag måste orka två veckor till.
Crescendo, pukor och cymbaler, musiken virvlar bara fortare och fortare. Jag glömmer, jag snubblar, förvirringen är total. Jag har glömt hur man klär på sig. Eller vad. Håret! gulblekt trist Orka!. Vikten..vem vad hur när krympte kläderna..svagt minne av valnötsglass uppkrupen i soffan. Var ligger gymkortet.. nää orkar inte. Sen. Snart. Måste orka lite till..

Jobbet..goa, goa arbetskompisar. Ni har bara känt mig några månader. Tack vare er lobbing har jag jobb fyra dagar i veckan. Så härligt att jobba. Hinner inte tänka alls! Det svåra ligger i att ta sig ur sängen. Klä sig! Jo jag vet ibland ser jag inte klok ut..
För en som varit  hemmafru så länge som jag är det fantastiskt att bli uppskattad. Ni blir glada när jag kommer!? Ni är bästa medicinen! När jag orkar ska jag baka er en kaka. Orka...