Höstrusk

Äntligen höst!

Luften är klar. Det doftar härligt på skogspromenaden.
Och jag kan tända ljus o mysa i mörkret.

Om bara kroppen ville hänga med i svängarna.
Halsmandlar stora som äpplen, ont i kroppen och trött.

Men vad kan jag göra, kämpa på...

Det är så mycket jag vill göra och så mycket som hela tiden kommer ivägen.
Alltid är det någon eller något som måste göras först.

Känner mig som askungen som aldrig kommer iväg på balen.

Var är min förtrollande gudmor?